.

när det är sådär att man så himla gärna vill saker brukar det inte fungera. om man går och väntar / hoppas eller förväntar sej att det borde hända.. då brukar det oftast aldrig hända.

ta detdär med kärlek ... så länge man söker efter det brukar det aldrig komma. det är en såndär sak som händer när man minst anar det. en sommar för två år sedan hade jag en konstig dum cruch på nån som egentligen inte ens förtjäna att få min uppmärksamhet och var lite lätt bedrövad över att det aldrig blev som ja vela. att jag blev fyra år och inte våga prata när vi va i samma rum. min moster sa till mej den sommaren att "det kommer när man minst anar, med nån du aldrig skulle kunna tänka dej.. "   den enda personen som jag liksom trivdes i sällskap som var också en person jag aldrig ens vart nära tanken att de skulle va nåt mer än bara vänner. det var omöjligt i mina ögon och några sådana kännslor fanns inte.

ett halvår senare när min plastfaster Sofia var hemma hos mej och läste några vykort från en viss karl så brast hon ut: Men Emelie han är ju käär i dej. fattar du inte de ?!
lägg av tyckte jag, vi är bara kompisar och de kommer aldrig bli mer än så.  jag ska dock inte sticka under stolen med att jag blev riktigt glad övet dom där vykorten !

den 26 mars 2010 ett sms från moster:
"vissa saker är bra att förtränga.
hoppas du ser någon annan. kolla på mej,
plötsligt står han där som du inte täkt dej.."

tankar i samma banor igen, av alla dom ja kännder så fanns det en som känndes som lite mera vän, en som alltid var lite gulligare mot mej än alla andra... han som skicka "glöm inte att du är en fin tjej emelie" i sms. MEN ännu en gång tänkte jag ALDRIG, han och jag kommer aldrig bli mer än vänner.  det bara var så !

sen den första april 2010 var det någon som vela komma på besök  i min lägenhet och se en film..
det blev sedan film flera ggr..
jag började på lite smått panik och börja tänka på vad min bästa vän hade sakt till mej "Emelie du måste börja ge folk en chans" även min söta kusin har kanske påpekat några ggr att man faktist måste låta folk visa vad dom går för innan man äger tack och hej.

efter mycket tankar, panik och umgänge så föll jag iaf. jag blev kär i han som var min vän.  jag hade slutat leta kärlek och gav nån en chans istället för att stänga in mej. Plöstligt händer det, när man minst anar med nån man aldrig kan tänka sej..

sen att han säger att han har vart kär i mej i två år innan vi börja träffas kan ju tyda på att man heller inte ska ge upp om man verkligen vill nåt. 

jag älskar dej ♥