.

Det är som att någon annan leker med mitt liv. Nåt annat som bestämmer över hur jag ska vara, reagera och känna. För ett tag sedan bröt jag oftast ihop och börja gråta för att ja inte visste vart ja skulle göra av det ja kännde, visste inte hur jag skulle bemöta i vissa sitavtioner (föör ofta, nästan alltid). Iofs vet jaf inte riktigt hur ja ska göra nu heller, men nu struntar ja mer i de ja känner men de reslutaterar istället i dumhet och tjurighet. När saker börjar kännas okej igen så inser jag hur jag har betett mej och ogillar mej själv fruktansvärt. jag skämms så mycket och det känns inte ens lönt i att be om ursäkt än..  enligt min meningen kan man inte be om ursäkt och göra om samma sak igen och igen och igen.  för det är de som är så sjukt, samma sak hela tiden.

I en viss sitvation blir jag oftast lika, lika dum/tjurig varje gång. helt idiotiskt och jag tänker varje dag på det, att nästa gång så ska jag inte bli sådär, eller säga sådär som ja brukar...  två minuter efter att jag bestämmt mej för att ge tusan i att bli sådär.. va händer då? ja gör preciiis samma jävla sak. kan komma på mej själv under tiden och försöker "rätta till" det men det är som att nån annan styr mej. Jag kan säga att man inte direkt höjer sin redan dåliga självkännsla genom att strida imot sej själv varje dag.

jag har iaf fått tid för röntgen nästa helg . så de är bara vänta och se. ett steg i taget.

jag är trött på att ha en känsla av att ja ljuger när jag svarar "det är bra" när folk frågar hur jag mår.

jag är trött på att göra folk illa p

jag är ännu mer trött på att skämmas över mej själv.  för nån jag egentligen inte är.

jag vill inte att nån ska tycka synd om mej,

kanske bara försöka förstå

& fortfarande finnas där.

i won´t give up